GIOTTO di Bondone
Italian Early Renaissance Painter, 1267-1337
Italian painter and designer. In his own time and place he had an unrivalled reputation as the best painter and as an innovator, superior to all his predecessors, and he became the first post-Classical artist whose fame extended beyond his lifetime and native city. This was partly the consequence of the rich literary culture of two of the cities where he worked, Padua and Florence. Writing on art in Florence was pioneered by gifted authors and, although not quite art criticism, it involved the comparison of local artists in terms of quality. The most famous single appreciation is found in Dante's verses (Purgatory x) of 1315 or earlier. Exemplifying the transience of fame, first with poets and manuscript illuminators, Dante then remarked that the fame of Cimabue, who had supposed himself to be the leader in painting, had now been displaced by Giotto. Ironically, this text was one factor that forestalled the similar eclipse of Giotto's fame, which was clearly implied by the poet. Related Paintings of GIOTTO di Bondone :. | The Devils Cast our of Arezzo | Baroncelli Polyptych | Joachims Traum | Ascension of the Evangelist | St John on Patmos | Related Artists: KEIRINCKX, AlexanderFlemish painter (b. 1600, Antwerpen, d. 1652, Amsterdam).
Flemish painter. He was the son of Matthijs Keirinckx and Anna Masson. In 1619 he became a master in Antwerp's Guild of St Luke, he married Clara Matthausen on 18 June 1622, and in 1624 he took on Artus Verhoeven as an apprentice. From 1636 onwards he is regularly recorded in Amsterdam, where he was registered as a citizen in the year of his death. He visited Great Britain, possibly in 1625 (Walpole mentions two signed and dated drawings of London views from this year) and definitely in 1640-41, when he undertook commissions from King Charles I to paint views of royal castles and palaces. Jaime Morera GaliciaSpanish , 1854-1927
k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
|
|
|